Flamhärdning – Ythärdning med 3–5 mm härddjup.
Flamhärdning – Selektiv och effektiv ythärdning av stål.
Flamhärdning är en härdmetod som används för att öka ythårdheten på obehandlat eller seghärdat stål, samtidigt som kärnans seghet bevaras. Metoden är särskilt lämplig när man vill kombinera hög slitstyrka med god hållfasthet i detaljens inre.
Flamhärdning påminner i många avseenden om induktionshärdning, då båda metoderna ger selektiv ythärdning med bibehållen seg kärna. Skillnaden ligger i hur uppvärmningen sker – vid flamhärdning används gaslåga, medan induktionshärdning sker med hjälp av elektromagnetisk induktion.
Flamhärdning används ofta för komponenter som utsätts för hög belastning, rullkontakt eller lokalt slitage inom verkstads- och tillverkningsindustrin.
Hur fungerar flamhärdning?
Vid flamhärdning värms stålets yta snabbt upp till rätt härdtemperatur med gaslåga. Därefter sker en kontrollerad kylning i vatten, olja eller luft beroende på material, geometri och kravbild.
För ett optimalt resultat krävs tillräcklig godstjocklek bakom den härdade zonen så att värmen kan avledas effektivt. Detta säkerställer rätt struktur, minimerar sprickrisk och ger stabila egenskaper.
Lämpliga stålsorter för flamhärdning
Flamhärdning lämpar sig bäst för kolstål och låglegerade stål med tillräcklig kolhalt (ca 0,35–0,60 % C), eftersom dessa kan bilda en martensitisk struktur vid snabb uppvärmning och kylning.
Vanliga stålsorter för flamhärdning är:
C45E (SS 1672 / SS 2172), SS 1650 (≈ C50), 42CrMo4 (SS 2541), 34CrNiMo6 (SS 2244), 40Cr (1.7035) samt i vissa fall S355, beroende på kolhalt och krav på hårdhet.
Dessa material används ofta för axlar, kugghjul, slitringar, hjul och andra maskinkomponenter som kräver hög ythårdhet i kombination med seg och hållfast kärna.
För optimalt resultat krävs tillräcklig godstjocklek bakom den härdade zonen för effektiv värmeavledning. Härddjupet ligger normalt på cirka 3–5 mm, och i många fall rekommenderas efterföljande anlöpning för att minska sprickrisk och optimera hållbarheten.